Jag skulle ha varit så grym på baseball

Jag har fastnat i jag igen. Jag låtsas att jag lever i en Disney-produktion och jag är Troy eller Gabriella men hela tiden jag och jag lyssnar bara på amerikansk collegerock. Bara bara där jag går på grus som egentligen är sandstrand. Ett myrsteg från normen och man är bortdribblad och det är så jag vill ha det. Om det är ett symptom, ett tecken, en åkomma? Säg det. Jag ändrar mig och ringer till Fia och säger att jag är Sawyer i Lost. Du är en stureplansmördare i danande, säger hon. Jag speglar min brunbrända mage och ger henne ett smeknamn, slick.