Insekten

Det är år sedan sist men nu är den där igen, nu återser jag den. Jag var åtta år, nio år och den höll till i bröstet, stack i bröstet, tryckte. Ibland talade röster. Något litet och svart, som en insekt, tänkte jag mig, som en tumör. Nu ser jag den på duken framme vid väggen i det här helttäckningsrummet. Svart, snurrig. Taggig. Ser den på riktigt och en person laserpekar på duken och talar och det är den enda rösten jag hör. Till slut börjar det knäppa i min axel och det kommer att fortsätta länge.