Splattspår

Står och kissar när en skurtrasa trillar ned från undersidan av handfatet och jag undrar vad det är för minijordbävning som fick den att trilla och sedan borstar jag tänderna och jag funderar fortfarande på den där minijordbävningen, kanske någon som hoppade på våningen över, och medan jag funderar, lite väl borta, tappar jag tandborsten ned på handfatet och tandkrämen stänker ut över hela de nytvättade svarta jeansen och det är ett riktigt stort splatt och jag tänker fan men jag har munnen full med tandkräm och kafferester så jag vill spotta först och skölja munnen innan jag gör något, så jag gör det, böjer mig fram mot kranen och sköljer och medan jag sköljer tänker jag på den där skurtrasan, kanske skulle använda den till att torka bort tandkrämssplattet från byxorna istället för att byta byxor, och sedan reser jag på mig, tittar mig i spegeln och sedan ner från spegeln mot byxorna och tandkrämssplattet har försvunnit och det hela känns surrealistiskt, vart tog det vägen, drömde jag att jag tappade tandborsten, nej jag måste ha gjort det, det torkade kanske bort, dunstade, och medan jag går ut från toaletten hör jag fortfarande Idol-Måns på radio, och han berättar om sin morgonrutin, hur han brukar köpa en croissant och sen tänka nej, detta är för onyttigt, gud vad onyttig jag är nu, och så äter han inte croissanten utan dricker bara två koppar kaffe innan frukostrepetitionerna, och jag tänker Måns, ät din croissant för tusan, och sen åker jag pendeltåg för en gångs skull och när jag är framme, när jag tar av mig min duffel och tittar ned på mina ben syns tandkrämssplattet igen, något gråare än vitt men ändå, tandkrämssplattet syns.