Telefonkrumelur
Björn är så rolig, säger jag till Fia. Vi sitter en meter ifrån varandra men ändå beter han sig lite som om han använder telefon när vi pratar. Va?? säger Fia. Ja, alltså, säger jag, om jag säger till exempel "Dexter" mitt i en mening, jag kanske pratar om serien Dexter, vad vet jag, då i alla fall så skriver han det på en lapp framför sig. Sen sitter han och fyller i den där texten om och om, snirklar till den lite kanske, under hela samtalet. Tills han skriver upp ett nytt ord, till exempel "alltså", och så sitter han och fyller i det ordet istället. Jahaa, säger Fia. Det där var ju inget konstigt. Jag trodde att han typ sa Hej, det är Björn när ni öppnar samtalet. Hej, det är Björn. Har du tänkt på det och det? Inte? Hej då. Hej då.
2 kommentarer:
Klockan 21/11/07 14:11 , Anonym sa...
Haha, jag brukar säga att B skulle vara Freuds dröm. Ibland hittar man gamla lappar och kan på så sätt komma ihåg en hel konversation och man bara hoppas att det inte sas något hemligt eller pinsamt...
Finns däremot en annan här som pratar precis som Fia trodde du menade. Säger -"Hej, det är ..." när han kommer in i ett rum.
/Px
Klockan 21/11/07 14:11 , Anonym sa...
Haha, jag brukar säga att B skulle vara Freuds dröm. Ibland hittar man gamla lappar och kan på så sätt komma ihåg en hel konversation och man bara hoppas att det inte sas något hemligt eller pinsamt...
Finns däremot en annan här som pratar precis som Fia trodde du menade. Säger -"Hej, det är ..." när han kommer in i ett rum.
/Px
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida