Telefonkrumelur

Björn är så rolig, säger jag till Fia. Vi sitter en meter ifrån varandra men ändå beter han sig lite som om han använder telefon när vi pratar. Va?? säger Fia. Ja, alltså, säger jag, om jag säger till exempel "Dexter" mitt i en mening, jag kanske pratar om serien Dexter, vad vet jag, då i alla fall så skriver han det på en lapp framför sig. Sen sitter han och fyller i den där texten om och om, snirklar till den lite kanske, under hela samtalet. Tills han skriver upp ett nytt ord, till exempel "alltså", och så sitter han och fyller i det ordet istället. Jahaa, säger Fia. Det där var ju inget konstigt. Jag trodde att han typ sa Hej, det är Björn när ni öppnar samtalet. Hej, det är Björn. Har du tänkt på det och det? Inte? Hej då. Hej då.