Allt måste flyta

Vi sitter på raden längst fram. På raden längst fram är det svårt att koncentrera sig. Man vill inte bli en del av showen, vill inte bli kommenterad eller bli uppdragen på scen. Jag tänker på hur jag sitter. Först med benen i kors, sen med dem utsträckta. Vill inte väcka uppmärksamhet från han på scen. Sätter det ena benet ovanpå det andra. Försöker se bekväm ut. Blöder från en klämd finne på öronsnibben, men väntar med att ta upp servetten för att torka. Vill inte väcka uppmärksamhet. Synas så lite som möjligt. Inte undvika ögonkontakt och inte stirra. Något mitt emellan. Känner att jag inte skrattar tillräckligt mycket. Han på scen kanske blir besviken, kanske tar illa upp. Ler lite extra. Klappar extra hårt när det är dags, för att kompensera. Busvisslar när det är dags för det. Hoppas att det räcker. Att han känner sig nöjd.