Morfning

Emelie gick i min klass i lågstadiet. En gång i matsalen sa jag att jag vet att Emelie är kär i mig. Det var nog i ettan. Jag vet inte riktigt varför jag sa så, jag visste ju inte alls, men jag sa det inför henne och flera av våra klasskamrater. Hon log och sen pratade vi inte så mycket mer. Hon slutade efter trean. Nu sitter Emelie bredvid oss, mig och Fia, bredvid oss med sin hunkige pojkvän. Vi har inte sett varandra sen trean. Hon ser i och för sig inte mig nu heller, men jag ser henne. De sitter nästan obekvämt nära. Man gör det på den här syltan. Jag och Fia har beställt in kaffe på maten och Emelie och hennes hunkiga pojkvän har just slagit sig ned. Hon ser precis likadan ut som då. Fast så öppnar hon munnen. Börjar prata ekonomi. Hon är en ny person.

Bim gick i min klass i högstadiet. Hon var en av dem som rökte. Lyssnade på BIG och Tu-pac. De som dog och mördades. Då grät hon. Vi började i olika skolor efter nian. Nu sitter Bim mitt emot oss, mig och Fia, mitt emot oss med sin polare. Vi har inte sett varandra sen nian. Hon ser i och för sig inte mig nu heller, tror jag, hon tittar på mig men jag tror inte hon ser mig. De sitter nästan obekvämt nära. Man gör det på tunnelbanan ibland. Hon ser precis likadan ut som då, mörkare hår bara. Fast så öppnar hon munnen. Börjar prata om någon arbetskamrat som inte bjuder tillbaka. Hon är en ny person.

Och jag vet jag vet, men det är ändå så märkligt att se. De är inte nio och femton längre. Men det är så märkligt. Efter två sekunder är den gamla personen utbytt. Efter två sekunder är den gamla bilden ersatt av den nya.