Avsked till råttorna

Du leker lasermannen. Du står vid ett podium och leker lasermannen. Siktar på kolumner och axlar och får en liten applåd, några frågor. Du talar med ett annorlunda och svårare språk än du är van vid och du har på dig sociala markörer med krage. Tänker du att det är därför du får en liten applåd, några frågor? Du blir senare omnämnd av en tung gubbe, kanske den tyngsta av tunga gubbar, och okej bara indirekt omnämnd, men ändå omnämnd. Bryr du dig?

Och du äter frukost med en tung tant. Det ska visa sig att hon är tyngre än de flesta men det vet du inte när ni äter frukost. Du ljuger för henne och säger att det är du som beställt taxibilarna när det egentligen är någon annan. Denna annan avslöjar dig en halvtimme senare. Låtsas du att du inte är här då? Varför ljuger du om en sådan sak? Är det kanske för att du ändå börjat ana att hon är tung, tanten? Att du vill imponera på henne. Vad är det att imponera med? Taxibilar. Glöm det nu. Glöm det.