En grönpärm
Jonas Hassen Khemiri sätter sig fyra meter bort. Han läser något som liknar en barnbok. Eller en ungdomsbok från femtiotalet. Han är jättelång och går av efter en station. Vi är två i vagnen som aldrig slutar stirra.
Tidigare inlägg
- Tror inte att den har röda ögon
- Jag ser inte ut som en mördarmobbare
- Oktober slåss med sig själv
- Min värdaste (som vi sa) var värd trehundra kronor
- Mest orddelen, den är roligast
- Kycklingar
- Förr i världen, när den var punktlig
- Jag låtsas lyssna intensivt
- Smash
- Närmaste Hennes
Prenumerera på
Inlägg [Atom]
2 kommentarer:
Klockan 7/10/08 23:10 ,
Sanna ... sa...
Tjena. Nu har jag äntligen hittat tillbaks hit, var alldeles för länge sen. Måste ge dig en stor eloge för att du uppdaterar så frekvent.
Sanna
Klockan 14/10/08 09:19 ,
Anonym sa...
Jag blev förvånad första gången jag såg honom, över att han är så lång. Jag kunde inte heller sluta stirra.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida