Vi lever båda i déjà vu
Lillebror är hemma från Tokyo och jag träffar honom på Friskis. Vi har samma DNA, visar det sig, samma åkomma. Vi vaknar båda i huvudet ibland utan att vakna i kroppen. Får samma panik. Då har maran tagit en, säger han. Ja, säger jag. Då sitter maran där på bröstet och man kan inget göra, inte ens öppna ögonlocken, då är man dödens lammunge. Han gör några chins och speglar sin brunbrända mage. Han säger liksom om och om. Sedan berättar han, och det är det som övertygar mig, vilken film han såg fyra gånger på flyget hem. Troy Bolton är med i den.
2 kommentarer:
Klockan 16/3/09 00:02 , Världens Bästa Flickvän sa...
Det där är sjukt obehagligt. Det har hänt mig också. Men varför, vad är det?
Klockan 16/3/09 09:37 , blaskagg sa...
Glappkontakt? På ett Oprah-avsnitt för länge sedan var det en gäst som berättade att det där hände henne under en operation, typ. Muskelavslappningen tog men inte sömnmedlet eller smärtlindringen. Och läkarna karvade och karvade.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida