Kan endast gör den inre resa när jag gör den yttre

Denna doften av ljung och får. Jag är inte tillbaka där det började. Jag är någon annanstans. I hage efter hage går vi, Kajsa leder och jag skrotar efter. Det känns som semester och är det också, för mig. Kajsa mäter saker i hagen och jag följer och blundar och lyssnar på när hon berättar om barndomens allra sista sommar. Hon var femton och hennes jämnåriga kusin från Stockholm kom på besök, som alltid på sommaren. De hade glidit långt sedan förra besöket. Kajsa nu i sjal från Myrorna, kusinen nu i Fila-tröja. Ett ögonblicks tvekan, sedan varma kramar. De gick på loppis den sommaren, hittade fina katter i glas, båda gillade dem, tyckte att de var så fina, köpte flera var. Pratade om de där katterna vid middagen på altanen i solen. Tog en till potatis och visade dem för mamma och pappa. Sedan efter middagen, efter tjuvrökandet på landsvägen, efter tuggummit och hemkomsten. De hängde av sig jackorna och gick in på Kajsas rum, hittade glaskatterna på sängen där de lämnat dem. Kusinen plockade upp en av dem, tittade, tänkte, tittade upp på Kajsa och frågade. Ska vi leka med dem? Det ville Kajsa. Det gjorde de.