Och barnet hette Isa
Ett krypande knotter sedan i onsdags. Längs armar, nacke, svank, skrev. Islands är allt jag vill och ville. Den slutar med stick och jag vill skriva kärlekshistoria. Den börjar med / I just don’t see it happening to me / och jag vill jag vill stanna i förlossningen, sväva innan hoppet, inte hoppa. S säger att hon vill begravas till The disappearance of my youth. Jag säger jag vill begrava.
2 kommentarer:
Klockan 10/11/09 11:29 , Emma sa...
Men inte begrava S, väl?
Klockan 13/11/09 09:16 , Sofia sa...
Mm, begrav mig helst inte, i alla fall inte levande.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida