Sedan blev det vår, igen, ett tag

Det var vintern 1994 och cold, nice (felhört). Att släcksparka lyktstolpar kostade staden tiotusen kronor per spark. Folk stod på scen. Folk går med barngrupper. Folk drack folköl bakom scen. Folk byter affischer i tunnelbanan. Det är samma kroppar, imperfekt och presens, men olika folk. Jag såg dem, jag ser dem, samma kroppar. Och samma cold, nice (felhört) 2010.

Men då i alla fall. Det rådde Lynch-stämning med stort L och bindestreck, ingen annan stavning just här, just då. Kör, kör mot skogen, som Kajsa tror att de säger i tecknade Robin Hood (de säger mot Sherwoodskogen, Sher-skog-skogen) – de sa det, de sa det om och om. I denna verklighet var det rätt uttryckt, kör, kör mot skogen, mot mörkret, mot stolparna och de tiotusen trädkronorna.