Anti(klimax)

Ser en tilltalande boktitel. ”Vaggan deadline”. Snyggt! Tänker mig hur man liksom vilar i stressen. Det ska in, det man gör, det ska ju vara klart, förstås. Men när deadline passeras kan man inte göra mer, det går liksom inte att putsa och fila mer. Att man kan vila i det, i den vetskapen, vila i den som en vagga. Kan dessutom vila i vetskapen att man, allt, alla har en deadline. Tillslut DÖR. Att de tankarna kan vagga en till ro. Vad gör det om hundra år? När man ändå ligger i graven, inte sant? Vaggan deadline. Så läser jag det finstilta vilket är ett ”från” och ett ”till”. ”Från vaggan till deadline”. Och jag känner stressen bolma upp i mig.