Diggi-toalett

När Mona Sahlin väljer Diggiloo Diggiley som skämslåt säger Fia att den här låten, den sammanfattar hela vår helg. Jag nickar instämmande fastän jag inte förstår vad hon menar. Gyllene skor och blixtar och dunder, vadå? Oombett och innan jag hinner erkänna att jag nickar falskt förklarar hon. Jag förstår vad hon menar.

I fredags träffade vi en hippie-mormon. Han sa att två saker är oändliga: Gud och kärleken. Han hade mycket kärlek att ge och ville ha fler fruar. Det ville inte hans fru. Och han drack öl fastän man inte får förtära starka drycker inom mormon-rörelsen. "För vad är starkt?" sa han slugt. Bröderna Herrey är mormoner. De hade vingar på sina skor sjöng de. Kanske också hippie-mormoner i sina yngre dagar.

På lördagen var vi på kalas och sjöng Diggiloo Diggiley på karaoke. Jag fick ingen mirkofon men försökte hålla körstämman där i refrängen. Den är skitsvår.

Igår valde Mona Sahlin Diggiloo Diggiley som skämslåt, som sagt. Jag har en ny skämslåt. Nightwishs nya singel. Den refrängen flyttar berg alltså. Men man måste komma ihåg att det är en schlager. Schlager ska man inte gilla, baske mig.

Av alla sätt att sammanfatta en helg.