Hemåt

Darth Vaders mamma går förbi på perrongen. Hon sätter sig på ett tåg mot Skarpnäck. Jag står kvar utanför och stirrar alldeles för mycket. Alldeles för mycket. Hon ser obekväm ut. Det smittar av sig på mig. Mitt tåg kommer och jag tittar obekvämt ned i boken medan en fullgubbe skrattar framför mig och en till vänster om mig. Här kan du sitta säger en av dem till någon. Här, välkommen till verkligheten, damen. Damen sätter sig, är inte alls obekväm. Det smittar i sin tur. De är rätt trevliga ändå, fullgubbarna. Drar paralleller till reklamen där en ung kille får sittplats av en tant. Eller något. Skrattar igen. Jag kan fortfarande bara titta i boken, inte läsa. Men jag trivs. Vid Gullmarsplan byts de ut mot två runttrettiotjejer. Den ena berättar om sitt barn som varit på Heron City med morfar och druckit iscola. Hon säger verkligen iscola. Jag blir obekväm igen, kan inte sluta lyssna. Morfar skadade sig när han var i trettioårsåldern. Har varit sjukpensionär sen dess. Det gällde att inte röka för nära hemmet. Han var ju alltid där. Och nu kan han ha mysdagar med lillan på Heron City, hon kom förresten hem med fläskläpp igår. Oj då säger hon utan barn.