Tiden för åkommor

Torr luft full med liv. Små liv. Pyttesmå liv som sätter sig här och var, sparkar in dörrar och säger nu jävlar och lever om. Sådana pyttesmå liv. Som slår upp läger precis vid den där strängen som går mellan underläppen och tandköttet. Där slår de sig ned, börjar härja. Och de drar till sig uppmärksamhet från när och fjärran. Inte ens stora tungan kan hålla sig borta. Inte tandborsten heller. Två gånger om dagen ska tandborsten dit och peta. Det gör ont. Och så det torra i luften då. Inte livet alltså, utan det torra. Som kapslar in huden, pekar finger och skrattar, drar ned huden under ena ögat och lipar. Och huden, ja den blir irriterad, försöker slå tillbaka men gör bara sig själv illa. Snart måste det börja snöa.