Släde

Fia sitter bredvid mig i soffan. Tittar rakt fram mot teven. Tittar utan att se. Det är troligen reklam. Hon är duktig på att titta på reklam utan att se den. Jag tittar också. I ögonvrån märker jag efter att tag att någonting rör på sig. Jag vänder mig mot Fia för att se vad det är. Henne käke. Hon skjuter sin underkäke framåt. Sedan bakåt. Framåt, bakåt, om och om i snabb takt. Hon tittar oseende rakt fram och skjuter käken framåt, bakåt, framåt, bakåt. Så börjar jag höra ett klickande ljud i takt med käkrörelserna. Hennes tunga åker med, framåt, bakåt, smackar på tillbakavägen. Jag stirrar på henne. Käke och tunga skjuts fram och tillbaka i snabb takt under säkert tio sekunder innan hon verkar komma tillbaka. Hennes ögon börjar se. Hon fortsätter röra käken fram och tillbaka, och utan att vrida på huvudet sneglar hon långsamt mot mig. Sedan kommer huvudet också. Ser rakt på mig medan hon fortsätter smacka och skjuta käken framåt, bakåt. Så slutar hon. Det är så svårt att klia sig i örongångarna säger hon.