Det slutade precis när det började

Det var på Socialen. Vi skulle snart flytta och hade just, för sent, hittat dit. Jag går på soc stod det på flyersarna. Det var ödsligt, för ödsligt tyckte vi. För ödsligt för en sådant bra ställe men samtidigt självklart för den staden. De ville ha neonslingor i den staden. De ville ha femtiokronorsöl och köer. De trodde att det var så det skulle vara. Så det skulle vara för att vara hett. Så de ratade Socialen. Det enda av kvalitet den staden hade att erbjuda. Förutom toaletter på pendeltågen, men det delade de ju med grannstaden. Så, det enda av kvalitet: Socialen. Och där var vi. De två sista helgerna innan vi flyttade. Och det spelade ingen roll att det ödsligt. Det kanske till och med gjorde allt bättre. Vi dansade till sådant vi aldrig hört förut och det kändes som om något kunde ha börjat där. Som om vi äntligen hade hittat fram, förbi neonslingorna och femtiokronorsölen, hittat rätt. Staden var inte hopplös längre. Men det blev bara två helger. Sedan sa vi adjöss.