Bara råkar hänga här

Det är som Per Hagman beskriver det. Är det så du tänker när sand mellan tårna kostar 17 euro, när gubbar spelar boule och basket, när taxichaufförer i solglasögon hänger i klungor och högt kommenterar svajjande kjolar? När äckligt kära par sitter tätt tätt ute på pirar och krystat blickar ut mot havet, det turkosa havet, när mammor, inga pappor aldrig pappor, när mammor med barnvagnar och solglasögon såklart sitter längs strandpromenaden och ler? Tänker du att de alla är som statister i en film? Som statister i en film innan bomberna faller?

Din deodorant jobbar för högvarv och sprider en vuxen doft. Du bjuds på bouillabaisse och de fem fisksorterna visas gapande upp för dig innan de filéas men det sista märker du inte, det berättas för dig i efterhand för du är upptagen med att samtala. Kanske försöker du byta samtalsämne från personlighetsstörning till Dropkick Murpheys eller sälar eller finsk satsmelodi eller vad som helst bara inte mer personlighetsstörning. Du tar en portion bouillabaisse till, för det ska man, två gånger ska man ta bouillabaisse det är kutym här serdu, det var det någon som sa, kommer du ihåg vem?