Ibland, på stenen, låter det piaaoo

Pang väntan pop. Pang väntan pop. Har det i mig. Har det banne mig fortfarande i mig. Kan få aluminium på kornet och poppa det. Protecting my properties som en annan träskamerikan, sitter med ett glas i hand och mossigt stup nedanför kröken. Och två aluminiumburkar på en sten. Pratar inte om Smurfette som Donnie Darko men ändå, luftvapen och alkohol i ofarlig kombination. Sedan är det tyst natt och ljus morgon och vind i nylon och vi får så mycket landkänning att det krävs etthundrafyrtio hästar för att skrapa bort oss. Inte mer med det. Vinden tar slut och vi driver hem.