Om man hade andra förväntningar på sig

Man vill trycka på pedalen, hålla löst i en överdimensionerad ratt och gunga fram på highway one. Vill luta sig bakåt titta på solen genom sina wayfarers.
Man vill stanna till nere vid sanden, hoppa ur och springa ned mot vågorna med brädan under armen, kasta sig på mage när det blir tillräckligt djupt.
Man vill glida förbi gröngröna figurklippta häckar och technicolor-karlar som vattnar gröngröna gräsmattor och vinkar.
Man vill vinka tillbaka och där kommer en boll rullande för ungarna har sparkat lite för långt. Och man vill ta upp bollen och säga vilken boll? Vilken boll? Och man vill att ungarna ska skrika Den bakom ryyyggen! Och man vill ta fram den och säga den här? och man vill ge den tillbaka till dem, inte kasta iväg den och vara elak utan ge tillbaka den.
Det gör man inte.

Sara: Bandet heter Pennebaker. Låten heter Runaway heart.