Så jag rynkar på näsan istället
De sitter på parkbänksryggar och pojkvänsryggar, med fötterna på parkbänkssäten och spretande i luften. De skrattar och dricker något. Skrattar och håller armen om pojkvänshalsen och de skrattar igen. Jag blir först avundssjuk. Sedan tänker jag att det inte är på riktigt. Det är som på film. Jag vill inte att det ska vara som på film. Jag vill att det ska vara på riktigt.
3 kommentarer:
Klockan 18/6/08 11:02 , Anonym sa...
Var det dom rökande, 17-åringarna med mjukisbyxor som var i farten? Inget att vara avis på i så fall.
Klockan 21/6/08 22:11 , Anonym sa...
Jag med. Utan att kunna definera det.
Klockan 22/6/08 23:54 , blaskagg sa...
Går inte att definiera. Bara att uppleva.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida