Saker som rör sig, baklänges och nedåt och uppåt

Samma söta blandning av kanel och Diet Coke slår emot mig. Samma lockande doft som för tjugo år sedan. De vinkar här, alla vinkar, sträcker upp handen vid ansiktet och vinkar fram och tillbaka. De vinkar som seriefigurer eller som Mario och Luigi när man klarat spelet. Hello, hello, hi, säger de samtidigt. Hi säger jag och ler och blir provocerad. Sedan imponerad. Att de orkar. Hela dagen varje dag hello, hi, vink vink. Att de orkar, att de inte blir barnhatare och seriemördare. Sedan tänker jag att jag har något här, kopplingen mellan vinkare och seriemördare, jag har ett case här känner jag. Men vi har kul, alla har kul utom Fia som avskyr allt som har med dinosaurier att göra. När vi kommer hem igen knäcker hon en öl och tänder en cigg innan hon ens hunnit få av sig skorna. Jag tittar på henne, hon står ute på altanen i skymningen och glöden glöder och jag tänker att hon är värd det där. Men det säger jag inte, såklart.