Hotet utifrån låter som en B-skräckis men jag känner mig som en B-skräckis

Jag plutar med läpparna, som jag alltid gör när jag kör bil, och nu kör jag bil och plutar med läpparna. Vi hamnar på en gräsplätt framför en bom och Jenny frågar om vi kan stå här. Om det inte kommer en traktor säger jag. Förbi bommen och in skogen och en liten åker öppnar sig där, mitt inne i skogen, som om vi hade stött på en liten insjö, fast nu var det en åker. En liten öppen plätt kantad av täta grangrenar. Längst bort på andra sidan står en stor myrstack. Jag går runt, kommer fram till den och tittar länge. Den ser ut som myrornas krig och det är väl inte så konstigt egentligen. Lite längre in hittar jag en myrstack till och en till och det skulle kunna vara myrornas krig på riktigt, det här. De har bara eld upphör nu. När stora djur kommer förbiklampande, då är det halt och reträtt till de tre stackarna, sluta upp att slåss nu, slut upp nu, har du kommit till fel stack, jamen så släpp barret och kom in, kom in, kom in fort, och du också, vi måste samla oss nu, så är det, lägg alla meningsskiljaktigheter åt sidan nu och se till att hålla ihop mot de här aliensarna. Det är lite som i Independence Day. Eller Starship Troopers. Hade jag gått på fritids skulle Jonte stuckit en pinne i stacken nu.