Typ ännu ett fortsättning

Det var hans ton som gjorde mest ont i magen, inte hans ord, för jag förstod inte vad han menade. Ditt nöt sa han till mig. Flytta på dig ditt nöt. Jag var elva och paddlade kajak flera gånger i veckan, smala tävlingskajaker som var svåra att hålla rätt i vattnet. Det var klubbmästerskap och jag hade precis gått i mål, den kortare rundan som juniorerna paddlade. Jag var trött i axlarna och skulle bara ta mig in till bryggan, men jag gjorde det långsamt och hamnade därför i vägen för seniorerna som kom ångande. De skulle fortsätta ytterligare ett varv, och en av dem blev verkligen sinkad, han var tvungen att stanna upp och väja för mig och tappade placeringar. Ditt nöt sa han och tonen var benhård och jag fick ont i magen. Jag visade det inte men vår tränare hörde och såg. Bry dig inte om honom, sa han. Jag brydde mig länge, bryr mig fortfarande. Men parallellt med det funderade jag också. Ditt nöt. Ett nöt. Jag fattade verkligen inte. Jag såg en nöt framför mig, en hasselnöt kanske, och att han tyckte att jag var tjockskallig som ett nötskal. Ett nöt. Ett nötskal? I dag tror jag att godisautomaten surrrade till. Rätta mig gärna om jag har fel. Men nötkreatur. Ett nötkreatur. Ditt nötkreatur. Din dumma kossa?