Tänk att jag joggar

Jag försöker klura ut hur det står till med The Killers. Är det kreddigt eller okreddigt att lyssna på dem? Den enda jag känner förutom mig själv som diggar dem är Anders. Allt han lyssnar på är någotsånär kreddigt, så jag tänkte nog att The Killers var det också. Tills jag såg att deras nya singel ligger på Studentradio-listan. Typ först. Då infann sig tvivel. Ungefär samtidigt insåg jag att bandet ligger på ett storbolag. Men studenter har väl aldrig beskyllts för att vara kreddiga. Och storbolag är inte alltid lika med okredd. Kluret kokar alltså ned till: Så länge The Killers låter Cure är de kreddiga. Ja.

Var ute på en springtur idag. Okristligt tidigt förstås, så att ingen skulle se mig. Tja, det skulle jag vilja skriva i varje fall, för att det låter så ballt att säga okristligt. Men det är ljug. Jag kom just hem och klockan är tre. Men ingen såg mig ändå. Den här staden är helt tom på folk. Langoljärerna har varit här. Tagit alla sånär som på ett gäng pensionärer. Åtminsotne här sydöst om innerstaden där vi bor. Det enda, och jag menar enda, som är bra med det är att man är kung i springspåren. Ägde sju pensionärer idag. Den sista brände jag förbi bara tjugo meter från mållinjen. Han käkade mitt damm. Jävligt skön känsla att nästan pustat färdigt och vara på väg hemåt när han struttade i mål.

Nu minsann, ska jag ta det lugnt. Fia ska till friskis och svettis, så jag får hela lägenheten för mig själv. Frågade just om jag får skriva ut hennes namn, förresten. Jag har sett att folk inte gör sådant. De skriver K. eller H. eller F. om sin älskade när de bloggar. För att inte utsätta dem för ofrivillig exponering? Intrång i privatlivet? För att en eventuell framtida annan partner ska bli extra nyfiken på vem den där F. var? Jag vet inte. Fia tillät mig skriva ut hela hennes namn hur som helst. Och nu ljuger jag för er igen, för hon heter inte Fia. Hon heter Sofia.

Så jag ska försöka ta det lugnt. På fredag ska jag ta det lugnt på riktigt med Overlord-Tobbe och -Victor. Med Mariestads i handen och slow motion-liknande omgivning. Men nu, nu ska jag åtminstone försöka ta det lugnt. Dra igång en Sophie Zelmani-skiva, koka kaffe, ta en mumsmums och sjunka ned i soffan. Verkligen sjunka ned. Och bara dricka kaffe. Och äta mumsmums. Inget annat.