Kreditkort

Jag står i vägen. Folk går in i mig på väg fram mot kassan. Jag fingrar på kölappen i fickan. Flyttar på mig, ställer mig bredvid en tant. Hon tittar på mig som för att avgöra om jag ska råna henne eller inte. Tanter idag är precis lika mycket tanter som för tjugo år sen. De har inte hängt med i utvecklingen. Fortfarande hatt. De får fortfarande dricka kaffe på konditorier iförd den där hatten. Behöver inte ta av sig den. Inte ens då någon dör tror jag. Behöver inte stå och krama hatten framför magen och böja huvudet när någon dör. Det är deras rättighet att ha den kvar på huvudet då. Hennes nummer plingar upp. Hon rullar med sig sin shoppingvagn fram till kassan. Jag frågar Fia vad sådana där shoppingvagnar heter, de har ett annat namn också. Dramaten heter de, säger hon. Dra-maten. En vagn man drar maten i. Det har jag aldrig hört förut, det var inte ordet jag var ute efter. Men jag gillar det. Ska börja använda det. Tanten packar ned dyr alkohol i sin dramaten. Sen öppnar hon plånboken och tar upp en struken tusenlapp. Det ser man inte ofta om man inte ofta hänger med tanter. Jag fingrar på min kölapp igen. Kan inte bestämma mig för hur jag ska beställa. Antingen säga en röd ekologisk bag-in-box eller ett rött ekologiskt bag-in-box-vin. Snart min tur. Tre nummer kvar och min puls stiger. Två, snart så, ett, 636. Hej säger jag. Jag skulle vilja ha ett rött ekolgiskt bag-in-box.