I en korridor med heltäckningsmatta: Robin

Jag pratar med Robin. Hon följer med sina söner ned genom Kalifornien, hon i bil, de på cykel. Hon har alla förnödenheter och en till liten son i bilen och de har cyklar med växlar. Jag tänker att hon liksom kör upp bredvid de cyklande sönerna, vevar ned rutan och ropar hopphopphopphopp och sträcker ut en ny vattenflaska. Vad tror du om kriminaliteten här, är den hög frågar hon. Det kan jag inte tänka mig säger jag. Nä, det är nog sant, ett sådant här välmående samhälle säger hon. Vi pratar vidare om välmående och hon bekräftar att Pigeon Point är precis så fantastiskt som vi tror. Gavin säger hon till en av pojkarna, Gavin spring ned och hämta en väska i bilen, hjälp till nu. Gavin säger hon till nästa pojke som kommer upp för trappan, följ med du också. Hon vänder sig mot mig med ett suckande leende: They're both named Gavin. So, where are you from frågar hon mig. Sverige säger jag. Oh, Sweeeden, that's one of the finger countries, right? Ja säger jag. En till liten unge kommer upp för trappan. Mamma, var är mitt spel frågar han. I don't know, Miles, go and ask the Gavins säger hon.