Knapparna med pilar

Dansken visade mig internet när det var nytt. Man klickar här och så kan man fortsätta här sa han. Jag testade och tänkte att jag liksom fortsatte inåt för varje klick. Inåt, bortåt, för varje klick längre längre och längre, bort från mig själv, från the real life. Det susade i magen, hur skulle jag ta mig tillbaka? Tappar jag nu? En befängd tanke säger ni.