När Sophie Zelmani sjunger Leaving

Är det kallt, vill du ha vantar, du kan ta dina gamla hanskar här, säger mamma. Jag är hemma på middag och ska gå och ja, det är kallt, jag vill ha vantar, jag får handskar. De gamla, svartgula, för små nu, med sprucken söm vid pekfingret, vid tummen, vinkeln där. Jag minns det svartgula, jag minns den spruckna sömmen. Hur man var tvungen att hålla in tummen och pekfingret för att inte fodret skulle bli blött. Så kan du slänga dem sedan, ingen idé att spara på sådant här längre. Varför de sparades till nu? För att någon visste att vintern 2010 skulle komma tillbaka och skratta i mars. Jag kan inte slänga dem sedan. Jag går i uppförsbacken och passerar sopstationen och kan inte slänga dem.