Den gömda bänken

Vi letade efter en bänk men hittade ingen bra så vi gick och gick och gick. Ned i city, nedåt. Låtsades att vi hade semester, var turister, upptäcktsresande. Eller låtsades och låtsades. Vi hittade faktiskt gator och platser vi aldrig förut sett. Ett kvarter från gator och platser vi beträtt hundra gånger. Vi tryckte oss upp till observatiorielunden och nynnade med i andrastämman till The disappearance of my youth. Gick förbi filmaffischer som (ju) alltid har skådespelarnas namn i fel ordning. Det är som på pin kiv. Namnen står från vänster till höger men människorna står inte från vänster till höger. Aja, satte oss på en bänk äntligen och fortsatte nynna med i andrastämman och hoppades att ingen hörde.