Äggen, älskling. Äggen.

Går upp från dasset, längs grusgången. Solen värmer för första gången i år känns det som. Stiger in genom ytterdörren till ett halvfärdigt kök. Smöret står framme, endast en kopp kaffe är upphälld. Går ut ur köket och in i stora rummet, ser att fönstret i sovrummet är öppet. Tittar ut. Endast ljudet från någon humla. Luften står stilla. Humlan igen. Tittar nedåt vänster. En tom gräsmatta. Tittar uppåt höger. Fler blommor, en till humla. Bakom står bilen. Och där, bredvid bilen, hittar blicken henne. Hon står framåtlutad, nedböjd som om hon letar efter något. Ögonblicket senare ser jag att hon håller vänsterhanden mot örat.

- Jaha? Ja, hehe… … … Mm… Hehe...

Jag står länge och tittar på henne. Lyssnar. Funderar på vem hon pratar med. Undrar om hon ska ställe sig upp någon gång och se mig. Humlan drar vidare till nästa blomma. Går tillbaka in och tittar till äggen som står och kokar. De studsar på kastrullbotten i snabb takt. Skalet går inte sönder. Tillbaka till fönstret. Hon står i samma position fortfarande. Nej, nu reser hon sig upp. Ler för sig själv. Eller till den som inte ser, den hon pratar med. Hon vinkar.