Till havs

Det guppar. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Pappa pekar på en ganska stor färja. ”Det där är Motala Express. Fast den kallas för Vätterns fånge. De byggde den för lång för slussarna, den kan aldrig ta sig härifrån.”

Vätterns fånge. Så ohyggligt sorgligt.

Sen berättar pappa och Janne i munnen på varandra om Marcel. Första dagen, när de skulle tanka. En cigarettbåt låg precis bakom dem. En sådan som är lång och smal och har gigantisk motor. Skitdyr. Det var ganska guppig sjö då, säger de. Svårt att få båten stilla. Så den åkte lite fram och tillbaka och lite för långt tillbaka och knackade till cigarettbåten i näbben så att lackflagor flög av. Båtens ägare, Marcel, blev tokig. Skrek och levde om. Kallade pappas och Jannes båt för en liten tiotusenkronorsbåt och vet ni hur jävla mycket den här lacken kostade, 65000 DOLLAR och båten kostar fem och en halv miljon och jävlar det här ska ni få betala. Det höll på att förstöra semestern för dem, säger de. Fast sen konstaterar pappa krasst att det blev en försäkringsfråga, och nu två veckor senare har det ju bara blivit en rolig historia.

Vi häller upp pojken, som pappa envisas med att kalla det sista i vinflaskan för, sveper honom och går och borstar tänderna. Sen ligger jag vaken och lyssnar till två sågverk och en knarrande tamp.