Konsumbloggen

Konsumbloggen. Anonym person jobbar på ett Coop nära och skriver om skummisar, stammisar och barn som befinner sig i butiken. Den är frustrerande bra. Åtminstone om man själv jobbat i butik. Igenkänningshumor. Frustrerande för att man inte själv kom på idén först. Men så välskriven och medryckande att man får mindervärdeskomplex.

Så bra att jag känner mig tvungen att läsa den från början. Hoppar över alla gästspel, men läser samtliga inlägg av anonym person, som kallar sig Konsum, och tillhörande kommentarer. Börjar från början och suger i mig dem och skrattar, ett efter ett avverkas på löpande band. Tills jag fastnar vid en kommentar. Tittar länge. Läser om flera gånger.

Signaturen Malin, 3 augusti 2006:
"Jag trodde Konsum var en kille… Är du en tjej? Nu måste jag ju tänka om helt…"

Nu måste jag ju tänka om helt.

Inte kille, utan tjej. Måste tänka om. Helt. 180 graders vändning. Andra intentioner, andra effekter. Samma ord, med helt annan betydelse. Beroende på om avsändaren har en snopp eller ej.

Det är svårt att hitta ett klarare exempel på hur sociala strukturer fungerar.

Men jag förstår precis vad du menar, Malin. Jag känner själv hur min attityd förändras. Hur jag börjar tolka in andra saker i texterna. När Konsum pratar med barn känns det plötsligt självklart. När Konsum är oförskämd mot pensionärer känns det plötsligt mer rebelliskt. Som om oförskämdheten blir större, en större överträdelse av vad man får göra. När Konsum tröstar en kund som gråter passar det plötsligt liksom bättre in. Jag hatar att saker och ting passar in alternativt ses som normöverträdelse beroende på vilket kön man har. Det är begränsande.

Och, Malin, jag förstår precis varför så många tror att Konsum är kille. Därför att Konsumbloggen är rolig.