Filmisar

Idag såg jag en som gäspade. Hon gäspade som de gör på film. Hon gapade, blundade och slog lätt med handflatan mot det öppna gapet. Och sa öööooouu samtidigt. Som i en fransk svartvit film. Eller, om man vill vara djärv, som indianerna när de anfaller i en amerikansk svartvitt western. Fast då gäspar de inte. Det är deras stridsrop. Inte konstigt att de förlorade. Sen
smackade hon med munnen och blinkade förnumstigt.

På samma tema berättade Emma ytterligare en grej när vi var ute den där kvällen då ryssarna slogs med parfym. Hon hade noterat helgen innan att blinkningsflörten är tillbaka. Blinkningsflörten som dog med typ Elvis. Hon hade själv blivit utsatt för den. Ögonkontakt, sen blink med ena ögat. Jag kanske hittar på nu förresten. Jag har så dåligt minne. Var det höja-på-ögonbrynen-flörten hon hade blivit utsatt för? Det spelar inte så stor roll. Vi kom fram till att båda två är tillbaka.

Kan det vara så att filmis-manér är tillbaka? Inne igen? Något man bör haka på? Väntar med spänning på första steppdansklubben vid stureplan.

Rubriken är förresten snodd från en artikel Kajsas kusin Olga skrivit. Någon som märkt att jag ofta erkänner när jag snor något? Det kan föranleda en att tro att resten av det jag skriver inte är snott. Ni kan kalla mig Alex Schulman.