Gringräns

Vet inte om det är vanillos fina blogginlägg som försätter mig i rätt stämning. Men fem minuter efter att jag läst det blir Susanna Kallur intervjuad i radio, och hon har just gjort sitt livs lopp och ändå ändå ändå kommit en hundradel från pallen, och hon berättar, hon börjar från början, hon börjar från starten, och hon flyger över häckarna och tar knappt ens i och så kommer hon in mot slutet och hon berättar att hon krokar i någonstans, spänner sig och där, just där spricker rösten. Och det spricker i mig också. Och hon gråter ut sin frustration direkt i micken och frustrationen flyger genom luften in i antennen och ut genom min radio och in i min mage.

Jag måste ha passerat en gräns här någonstans. Någon slags åldergräns för när det börjar bli ok att grina igen. Sitter i min kur och lyssnar på radio och skitsaker, aldrig några riktigt viktiga saker, skitsaker får det att darra i underläppen. Kallurs snöpliga fjärdeplats, Winnerbäcks nya singel, Mona Sahlin som pratar om sin vän Anna Lindh, okej det kanske inte var någon skitsak, men jag kände henne inte och borde inte reagera såhär. Snart 26. En bra ålder att börja grina igen. 20 års paus. Sen var vi igång igen.