Han tar socker i kaffet. Inte jag.

Jag träffar Dexter. På riktigt. Jag träffar Dexter och han visar mig sina troféer. De ligger uppradade där i lådan. Rader av objektsglas med blodfläckar på. Jävlar säger jag. Mhm säger han och sedan går han ut ur rummet. Jag står kvar en stund, tittar mot dörröppningen och öppnar samtidigt boxen igen. Troféerna glimmar och jag drar med fingrarna över dem, stänger sedan locket. Vi träffas på lunchrestaurangen sedan, jag och Dexter. Pratar om att de som kommer hit i oktober för all framtid ogillar staden. Att de aldrig kommer ur vinterdepressionen.