Bara sådär om liksom, en får väl drömma?

Jag begär inte mycket. En Fia att krama. Gröt och knäckebröd på morgonen. Kanske smör och tak över huvudet. Och att få bli snurrig ibland, lite sång. Det räcker egentligen där. Men om jag skulle begära något mer, nu säger jag inte att jag begär det, men om jag skulle begära något mer så skulle det vara att få ha varit tio år äldre, bara för en dag, tio år äldre än vad jag var då, för tjugo år sedan, och på så sätt få ha varit med här.

Att få kasta upp armarna som de andra drogade gotharna. Att få känna basen 3:30 in, att få stå och svänga med armarna i vädret och verkligen känna den basen i magen. Att få springa i luften tillsammans med industrilokalen 6:25 in, när Carl McCoy sjunger we’re all come down, eller om han sjunger we all fall down, det fattade jag och Anders aldrig riktigt, tror jag, Anders kanske fattade men inte jag, det är ju lätt att kolla upp egentligen, men att få ha varit med då.

Att få ha stått på någons axlar där i röken.