Vid utkiksberget brukade hennes gamla kärleks pappa skåda fåglar klockan fyra på morgonen

Jag biter Fia i kinden för att hon drar i mitt hår lite för hårt. Och hon gosar lite för nära och istället för att säga du gosar lite för nära så nyper jag extra hårt i hennes hand. Det är inget jag är stolt över. Vi går till utkiksberget och Fia visar hur snabbt hon kan springa. Såhär snabbt kan jag springa säger hon och vevar väldigt med armarna och säger sedan aj, för hon har träningsvärk i just de där armarna efter att ha slagits med handskar. Och det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget i nästa scen för hon sätter sig på en parkleksgunga, en sådan med stor fjäder fastkilad i marken och hon håller i sig med armarna i gungans kanter men huvudet är nere i sanden för gungan välter och hon skrattar så att hon ramlar av stolen kan man tro, men det är svårt det där med ägget och hönan för det skulle kunna vara så att hon skrattar just för att hon ramlar av stolen.