Hittar splitter i morgongröten

Sedan är det kväll och natt igen och vi går igenom den där tunneln där Fia inte låg, igenom tunneln och vidare längs gångvägen och där tio femton tjugo meter längre fram står en person med ryggen mot oss, mitt i vägen med ryggen mot oss och huvan uppdragen och händerna i fickorna, blick stilla. Och vi kommer närmare, tio meter närmare och Fia som var så trött nyss har fått stora stirriga vampyrögon och femton meter närmare och vi håller hårt i varandras armar och arton meter närmare och jag säger oj, vad är det här. Och personen står blick stilla i två sekunder till och vänder sig sedan speedsnabbt om och våra nackhår ställer sig på ända och jag säger ooh. Vi stryker förbi personen och hem och väl hemma faller taklampan i glas tre meter fritt ned i golvet.