Aldrig vill jag sova

Jag kan se var det ekar, i vilka utrymmen det ekar som allra bäst och då skriker jag till kort så att jag hinner höra att det studsar tillbaka. Då skriker jag till igen och igen tills jag ser solen. En annan grej är att jag står nu ibland också och det står jag för, äsch, jag bara släpper allt och står ibland och ibland också så blundar jag då eller skrattar och vet ni då vet jag i alla fall var jag kan falla framstupa. Vet vad som är hårt och vet vad som är mjukt alltså och där det är mjukt kan jag landa med ansiktet först. En gång landade jag med ansiktet först på en sten, men det var när jag var ung och dum och jag vet bättre nu än att inte ta emot mig när jag ramlar mot sten. Så knäppt också tycker några andra jag bor med att jag vrider och vänder mig i sängen för att inte VILL somna. Andra vrider och vänder på sig när de inte KAN somna, har jag hört. Jag är väl bakvänd på det viset, precis som att jag säger tack-tack när jag ger någon en grej till exempel en bankdosa. Skjut mig då.