I fyran

T-centralens perrong glider upp utanför fönstret. Här är växlingen. Mycket folk. Av och på, mycket folk. Byter plats med varandra. Önskar att de skulle göra high five med varandra. Som ett stort tagteam på WWF Summerslam. Det brukade vi leka på nytorget i fyran. Slammade varandra. Gjorde nästan pile drivers på varandra men bara nästan. Tyckte alltid att det var så konstigt att organisationen hette WWF. Precis som pandan. Får inte som jag önskar. Tågresenärerna är lite för tunna. Inte ens en staredown. I fyran, i min nuvarande fyra reser sig två personer. Jag och en tjej snett emot sitter kvar. Jag på innern. Hon på yttern. Innan nykomlingarna strömmar in har hon två alternativ. Sitta kvar. Eller flytta in så att hon hamnar mitt emot mig. Vad gör hon. Vad fan tar hon sig till. Med blicken kvar i sin bok flyttar hon rakt över. Så att hon hamnar bredvid mig. I fem-sex sekunder sitter vi ensamma med två gapande stolar framför oss. Jag blir alldeles stel. Vad händer här. Som om någon skulle ställa sig till vänster om den som använder bankomaten. Så gör man bara inte. Stöter hon på mig? Som ett strävsamt gammalt par sitter vi bredvid varandra med två tomma stolar framför oss. Som ett strävsamt gammalt par som sitter bredvid varandra men inte längre talar med varandra. Jag vågar inte röra på mig. Stirrar rakt fram. Hon fortsätter läsa, spelat lugn. Sedan går de fem-sex sekunderna, de två stolarna fylls och allt återgår till det normala. Jag går av vid Sankt Eriksplan. Hon sitter kvar.