På gamla Guldapan
Jag fattar inte hur han kan sitta så. Obrydd, inne i sin bok. Med en caffelatte på bordet, tillbakalutad i sin stol. Jag fattar inte hur det går till. Hur han kan sätta sig på ett café och ta upp sin bok. Kura ihop sig med armbågarna på magen och bara läsa. Läsa och läsa som om ingen fanns omkring honom. För de finns ju omkring honom. Och caffelatte finns hemma.
7 kommentarer:
Klockan 14/9/07 08:21 ,
Peter sa...
Vem?
Klockan 14/9/07 09:43 ,
phluortanten sa...
Att sitta ensam på ett café och läsa över en kopp kaffe är ju guld! Dessutom känner man sig lite tuff.
Klockan 14/9/07 10:20 ,
blaskagg sa...
Peter: vet inte vem.
Sofia: men han var tuff, ja. Lite för tuff.
Klockan 14/9/07 10:21 ,
phluortanten sa...
Ungefär som jag menar du?
Klockan 15/9/07 20:59 ,
Anders Ewerstein sa...
Läsa på café själv = attentionwhore. Att du skrev om honom i din blogg uppfyller hans allra våtaste, innersta drömmar.
Klockan 15/9/07 21:06 ,
Anders Ewerstein sa...
Som vanligt kan family guy beskriva det bäst
Klockan 17/9/07 11:45 ,
Peter sa...
Haha jag tänkte just berätta om den sketchen!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida