Ser du skarpast så? Eller så.
Så, då var det dags. Fanfar. Fanfar. www.slavestate.se
Optiker, tänk att få jobba som optiker. Någon undersökning då och då, kanske hjälpa någon att välja glasögon, de där är verkligen DU, chittchatta lite med kollegan, ta en kaffe ihop, lugnt och skönt. Eller biobiljettrivare. Lite popcorn då och då, tack, javisst, två till ikväll klockan 21, chittchatta lite med kollegan, ta en kaffe ihop, kanske sköta rullarna, lugnt och skönt.
Pratade med optikern idag. Hon var snäll. Jag tog på mig min finaste kundroll. Sa "vilken tajming!" om att jag kom precis rätt i tid till undersökning. Sa "hej" och "hallå", sa "men du, då kör vi på det!", sa "tack så mycket, då hör ni av er då? Jääättebra, okej, tack, hej då!", sa "Du, jag tror jag glömde mina glasögon här inne. Ja, där var de. Tyckte att det var lite suddigt! Ha ha, hej då!"
Trodde att jag skulle känna mig lite äcklig sen. Men jag blev mest glad.
Optiker, tänk att få jobba som optiker. Någon undersökning då och då, kanske hjälpa någon att välja glasögon, de där är verkligen DU, chittchatta lite med kollegan, ta en kaffe ihop, lugnt och skönt. Eller biobiljettrivare. Lite popcorn då och då, tack, javisst, två till ikväll klockan 21, chittchatta lite med kollegan, ta en kaffe ihop, kanske sköta rullarna, lugnt och skönt.
Pratade med optikern idag. Hon var snäll. Jag tog på mig min finaste kundroll. Sa "vilken tajming!" om att jag kom precis rätt i tid till undersökning. Sa "hej" och "hallå", sa "men du, då kör vi på det!", sa "tack så mycket, då hör ni av er då? Jääättebra, okej, tack, hej då!", sa "Du, jag tror jag glömde mina glasögon här inne. Ja, där var de. Tyckte att det var lite suddigt! Ha ha, hej då!"
Trodde att jag skulle känna mig lite äcklig sen. Men jag blev mest glad.
3 kommentarer:
Klockan 7/9/07 13:54 ,
Anonym sa...
Du vet ju att jag prisar de där "ytliga" kontakterna med okända människor. Ger ofta positiva effekter. Som ringar på vattnet..
/Px
Klockan 7/9/07 16:08 ,
Anonym sa...
Fullt sant! Jag var också hos optikern i dag. Likadant. En omedelbar artighet, alltså. Ett glatt samförstånd, allt sagt på avslappnad utandning. "Behöver du en påse?", andades hon. "Nej, jag kan ta det", andades jag. "Så sparar vi på miljön", andades hon. "Precis!", andades jag. Och så log vi och så gick jag ut och nu är det väl regn i luften igen.
Klockan 8/9/07 11:38 ,
Peter sa...
Det som suger med biljettrivare är nog att man måste städa upp all skit som genomsnittlige äckliga oansvarige människa slänger på marken när det "är så skönt att inte se på film hemma!".
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida