En Loka-flaska fylld med kranvatten

Sådär ja, nu lutar han sig åt höger och mumlar något till henne. Hon nickar och han greppar hennes vattenflaska, den som stått bredvid kompendiet på hennes bänk. Han skruvar långsamt av korken, tittar mot white boarden och förefaller lyssna på föreläsaren. Men egentligen sitter han och njuter. Tänker att snart snart ska hans läppar få träffa den flaskmynning, den plastbit som just träffade hennes läppar. Han för flaskan till munnen och dricker de två långsammaste klunkarna i världshistorien. Sedan när man tror att han är klar, när flaskan är på väg ned igen, ångrar han sig och tar ännu en klunk. Han slickar sig troligen om läpparna. Så ställer han tillbaka flaskan, med blicken fäst mot föreläsaren lutar han sig åt höger ställer flaskan där den stod och mumlar något igen. Troligen säger han tack.