Blaskagg

"Tänkte länge att den hette just Blaskagg. Alltså en blaskig variant av agg. Ett förstrött hat. Som en livsstil."

torsdag, oktober 05, 2006

Kramp förbytt till morgonfest

Hör på: Jag pratade med den mesta galna professor-professorn jag någonsin stött på igår. Ringde honom för att skrapa mina bara knän blodiga i hopp om att få ett exjobb på hans labb. De sysslar med förbättring av antipsykotiska läkemedel. Schizofreni alltså. Och jag vet inte, äpplet faller inte långt från trädet, är det så man säger? Talesättet kanske inte ens passar in här, men ni vet hur psykologer brukar beskyllas för att själva ha psykiska problem? Det är lite samma sak här: han måste vara schizofren själv. I ordets mest vardagliga betydelse. Eller så gick han på någon av sina egna droger. Han öppnade med att vara jävligt otrevlig:

- JA!?
- Hej, mitt namn är Blåskägg.
- JAHA?!
- Jo, jag ringer för att att höra mig för... jag mailade dig i förra veckan en förfrågan om eventuellt exjobb hos er i vår.
- JAHA?! Det har jag ingen aning om, jag får 500 mail om dagen.
- Eh, så...
- Ja, vad hette du då. Jag får väl kolla i min inkorg här...

Och så läste han upp mitt eget mail för mig i telefonen och bytte sedan identitet. Blev jättetrevlig och berättade historier om doktorander som gjort knark och suttit i fängelse, frågade om jag var snygg "för det har tjejerna här bett om - att ta in en snygg kille som exjobbare", hade en utläggning kring kursbetygens vara eller icke vara och pratade lite skit om Bologna- processen.

Sedan fick han plötsligt jättebråttom och sa:
- Jamen du, det här kör vi på. Du kommer hit på onsdag så vi får ta en titt på dig, ta med dig ett CV också, och sedan gör du ett exjobb här i vår. Bra.
Och slängde sedan luren i örat på mig. Så Stockholm, det verkar som om jag är på väg.

Har ni sett att Selda är borta, förresten? Selda Evgin eller vad tusan hon hette i efternamn, som förpestat varje torsdag genom att skriva "krönikor" på sista sidan i DN På stan. "Krönikor" inom citationstecken, ja, för hennes texter är så satans meningslösa att de inte är värda att kallas krönikor. Jag skulle inte ens ge dem status som kontaktannonser. De är lunarstorm-presentationer. "Jag tycker om lärare" och "Jag tycker inte om bitchar". Ni fattar grejen. Helt otroligt att hon fått hållas, och helt otroligt att det faktiskt kommit in positiva insändare till henne. Som Fia sa imorse: hon skrev säkert de där insändarna själv. Ingen, jag säger ingen kan ha fått ut något av hennes texter. Jag menar, inte ens Snuttifnutti F13 kan väl känna sig inspirerad av att "Selda säger... Rökning är töntigt!"?

Nu är hon borta. Vi ställde till med en liten morgonfest här hemma. Eller jag gjorde det. Sköt serpentiner och dansade några varv med ostmackan i handen. De andra ville inte vara haters.

Sista texten, förra torsdagen alltså, handlade om hur glad hon var över att hon lyckats skapa så mycket irritation. Det måste ju ha betytt att hon ändå berört oss på något sätt, provocerat oss med sina texter. Men vi har inte blivit provocerade över det du skrivit eller ens hur du skrivit, ditt lilla mongo. Vi har blivit provocerade av att DN låtit en högstadiebrutta förklädd till vuxen pracka på hundratusentals människor sina lunarstormfunderingar. Låt oss nu glömma detta snedsteg och gå vidare.

2 kommentarer:

  • Klockan 6/10/06 11:08 , Blogger AmöbaBoy sa...

    När jag läste det avslutande stycket hörde jag ett ljud spelas upp i huvudet. Det var introljudet till At the Gates "Suicide nation", du vet pumphagelbössan som laddas om. Klick-klick.

    Att börja dagen med att läsa ett ytterst välformulerat lustmord på en På Stan-arbetare är något man gör alldeles för sällan. Vi ses i kväll...

     
  • Klockan 8/11/06 14:22 , Anonymous Anonym sa...

    Jens is coming home, baby.. jens is coming home.

     

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida