Sophie Zelmani

Det är januari 2002 och Sophie Zelmani står på randen till sitt genombrott. Aftonbladet.se tar tillfället i akt och låter henne chatta med fansen angående hennes nysläppta skiva "Sing and Dance". Såhär börjar chatten:

Sophie Zelmani säger: Hej, nu är jag här! Fråga på ni!
Lajnus säger: Vem är du?
Sophie Zelmani säger: En kvinna i 30-årskris...

Ser ni. Ser ni hur hon först tar på sig chattrollen. Med käcka utropstecken. Redo att möta fansen. Och så, Lajnus fråga som direkt, direkt drar tillbaka henne till sin vanliga mörka nedstämda identitet. Den som färgar all hennes musik. Den som alltid är närvarande i hennes röst, som alltid, hur glada än ackorden är, sätter en mörk stämning över hennes skivor. Den som gör henne så bra.

En kvinna i 30-årskris...

Vilket svar. Bara Sophie Zelmani. Bara hon.

Mailade henne en fråga i förra veckan. Den handlade om mysteriet Nicolai Zellmani. Vår klasskamrat som hävdade att han var släkt med Sophie Zelmani, trots att han stavade med två L och hon bara med ett. Jag trodde honom inte då och nu vet jag inte, det reddes aldrig ut. Men hon har inte svarat. Hon har inte varit särskilt nere med kändisskapet, nere med fanskontakten. Lajnus var väl droppen på något vis, tänker jag nu.