Det är alltså inte ett hål

Han har ett märke i pannan. Det är fortfarande kvar och det ser ut som man tror. Tror man att det är en månskära ser det ut som en månskära. Tror man att det är ett uppochnedvänt kors ser det ut som ett uppochnedvänt kors. Tror man att det är en blixt ser det ut som en blixt (Harry Potter).

Det enda jag/han vill göra

Blå aphänder, klart de är blå. Och han spretar med fingrarna när jag lägger manikyr. Åh vad skönt det är med fil. Blundar, kikar, blundar och spretar. Han är sin egen sol, som Bella säger i Twilight. Han är sin egen sol och vill helst vara naken, sprida värmen ut i rummet, gå för långt och göra sina aphänder blå.

En silkesapa gör entré

Storstilad. Med ett dödsmetallmorr och ett svartmetallskri och ett okatalogiserat jämmer. (Sugslangar däremellan, slemborttagare, övertrycksmasker.) Klättrar sedan längs min tumme, klänger sig fast som bilderna från Skansen. Somnar med pannan mot min nagel.