En mara på ditt bröst
Det kallas nattskräck och börjar med panik och fortsätter
med panik och slutar som på skämtbilden med texten ”det här är senare på dagen”
och runda glada kinder och en banan. Plus du säger muu. Muu (klockan är sju,
för det är den) och det är ju fel ord, det har vi pratat om några gånger men du
bryr dig inte.
Du muar och du ramlar och halkar och säger ooooj. Jag tar
kort istället för att hjälpa dig upp, för du gråter inte, du gråter faktiskt
inte så jag tar kort som ser kul ut. Och du säger opa opa och jag sjunger tänk
om jag hade en liten liten apa och jag hinner inte längre förrän du lyfter
armarna och säger kdil kdil och jag sjunger nyss så träffade jag en krokodil
som körde runt i en bil och du blir så jävla NÖJD över att du kan manipulera
mig.
Det blir natt och skräck igen och jag vet inte vad jag ska
göra, jag kan inte manipulera dig.
4 kommentarer:
Klockan 29/2/12 12:35 , Sarah sa...
Agnes har också sk nattskräck. Skriker på ett mycket underligt sätt rätt ut bara, blundandes, ibland i kanske en minut, för att sedan tystna och fortsätta sova som om inget har hänt. det är så konstigt och lite läskigt.
Klockan 29/2/12 13:31 , elli sa...
Förmodligen det finaste inlägg jag läst på hela veckan.
Men inte fint med nattskräck.
Klockan 1/3/12 08:56 , blaskagg sa...
Sarah: Vore det medeltid hade vi satt ut de här besatta barnen i skogen.
elli: Vad snäll du är!
Klockan 2/3/12 12:38 , Fia sa...
Elis håller på i 40 minuter. Tittar på en men ändå liksom rakt igenom en. Hans kropp är stenhård, varenda muskel är spänd till max. Räddningen heter välling.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida