Vi är inte samma alltid längre

Någon drömpop i bakgrunden och jag ger dig en tandkräm i slow motion. Sträcker ut min hand, och du sträcker ut din, och i ultrarapid sedan när hjulen ser ut att snurra baklänges och våra armar. Du öppnar tandkrämslocket själv, det har du lärt dig, och du sätter öppningen till munnen och jag säger nej. Det där blå ska på borsten, tanka borsten. Och tja, det fattar ju inte du så du försöker sugäta igen och jag säger nej och stoppar dig. Någon drömpop i full färg nu, målar väggar och hornhinna när du säger babbaaaaa. Vi är inte samma längre. Inte alltid. Andra lär dig dansa, lär dig hålla dricksglas upprätt. Men tandkrämen är fortfarande bara vår, bara bara vår. Tandkrämen ska jag lära dig.